God afton, kamrater! Vårt älskade kvarter, Gåsen, i Altdorf, stod i lågor efter att stormgardisterna fulat sig som de alltid gör, de asen, och rivit ut affär efter affär. Krukmakaren Vidar Schaffer fick sina bästa gods krossade i jakten på Ludmila och hennes ofödda stormöga.
...men låt mig börja från början. Det var en trött morgon för oss i den illegala änglamakarlokalen och apoteket Allium. Jag heter Sofia Eiss och min medsyster heter Elfride Bauer. Fader Astor von Aschaffenberg var vid vår sida hela natten och lät oss komma i Sigmars gunst. Insläntrande på morgonkvisten efter en stunds nattvandring var vår inneboende och allt-i-allo, Gute Jäger.
Efter en knapp flykt från stadsvakten, som var nära att komma vår verksamhet på spåren, förnyade Elfride och Astor vårt vattenförråd och spanade in våra nya gäster: Ludmila von Aschaffenberg och Ior Barendwacht. Att Ludmila var vår egen Astors kusin märkte vi snart, hennes ansiktsdrag är markanta nog, Gud bevare hennes själ, och Ior var hennes otroligt otrevlige livvakt. Han förstörde en blå kruka med senapsfrön i sitt drumlande. Ludmila letade efter oss eftersom vi ofta försöker hjälpa kvinnor i nöd. Hon var synligt gravid. Hon visste inte än om i vilket skick hon var i, eller om hon ville göra något åt saken, men vi lovade att skydda henne medan hon bestämde sig. Det löftet fick vi snart sätta i eld, för det visade sig att stormgardisterna jag spottar på deras gravar var henne i hälarna, och hennes vagn nära var verkligen inte ett diskret färdmedel.
Vi klädde henne i kläder som Gute Jäger snabbt hämtade stal skulle jag vilja säga tjuv tjuv tjuv och jag sprang med henne ner i gränden, för att med ett rep och några enkla slag (zeppelinögla funkar alltid) klättra upp, och sedan hissa upp, Ludmila. Jag gömde mig hos en vän till mig och Elfride, Jannike, som gav oss ännu ett byte kläder. Där sitter vi nu i potatiskällaren.
Elfride kom i bråk med Ior som skadade henne lita aldrig på äldre män de slår och slår och slår och skällde ut henne varje ord ett nytt slag ett nytt slag i öronen. Det fick Gute att få dåra och klättra upp på taket med båge i hand. Astor, tapper och stolt, men framför allt omsorgsfull, gick ut för att stoppa stormgardisternas framfart och härjningar i vårt älskade kvarter. De var redan framme och de hade redan förstört vår vän krukmakarens gods. De skjöt förgäves två skott mot Astor som tappert tog spjärn bakom karmen och svingade sin hammare stolt för Sigmar, vars blod är vår tröst och vår ära. Gute, på taket, tjallade det kan jag aldrig förlåta sov med ett öga öppet för en som tjallar har inga vänner en som tjallar är aldrig trygg genom att vissla efter en stormgardist och få honom att springa efter oss! Vid det laget hade Ior slutat plåga vår kära medsyster Elfride och gav sig ut i hård strid mot den springande stormgardisten. På taket såg Gute hur en skenande vagn var på väg in i en stor skara av våra skräckslagna vänner och grannar som samlats av tumultet. Hon skjöt ett skott det är bra skjut av dem kuken skjut av den skjut den bort för att skrämma föraren, vilket tyvärr ledde till att han tappade kontrollen över vagnen och mosade bara ännu fler tur att jag var utom hörhåll då jag hade nog svimmat om jag uppfattat det men det gjorde inte så mycket för att Astor är inte bara bra på att med sin hammare Sigmars menar du väl med Sigmar vår Guds hammare mosa de onda stormgardisterna utan även med Sigmars hjälp väcka liv i de skadade på torget. Elfride gjorde några fantastiska insatser och kastade sig hejdlöst fram för att släcka den brand, den explosion, som kunde ha uppstått. Hon släckte elden med dukar blöta av vin och höll ett fantastiskt brandtal för att få hela kvarteret att förstå allvaret i situationen. Givetvis var de även inspirerade av det mirakel som Sigmar hade genomfört med Astor som ett villigt kärl när han i sin nåd uppväckt de skadade, döende, på torget. Här stod de nu, med Ludmilas ägodelar som en stark resurs och sin samlade kunskap som en annan. Gute tog våra saker och gömde sig i skogen. Jag väntar i källaren med Ludmila på besked från Elfride och Astor. Visst ska vi klara det. Vakterna hänger som underliga frukter de ska ruttna från galgen! Sigmar och S:t Astor vill att Altdorf ska falla!
PS:
Jag kissade inte alls på mig.
DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar